Äntligen

Då var det bokat:)
På Söndagnatt så beges det upp till norgeland till min lilla belle och söta Emmapemma :)
Om 4 dagar tänker jag bosätta mig i babes säng med henne bredvid. strunta i seightsing i Oslo, det har vi inte tid med för det behövs ju en uppdatering om vad som har hänt i våra liv sen senast vi träffades och så det viktigaste, pill på ryggen och mys:)
Norge, Oslo, Issa, Here I come:)

Modell för en dag

Jag och min syster bestämde oss för att ha en riktig tjejdag så vi begav oss till malmö och turning torso för att leka modeller. Det var sjukt kul och det bästa av allt var att det var tillsammans med världens bästa syster som man träffar allt för sällan.
Här är lite av resultatet:

Lycka till

Imorgon börjar min lilla bohem Issa "sickan" Liljestrand sitt nya jobb i Oslo.
Vill önska henne lycka till. Det kommer nog gå lysande Issa, hoppas de kommer förstå dig
och ragga inte allt för mycket på kunderna nu.



Kyss och smek från din Harry

Sista sommardagen

Nu känns det som att det går mot kallare tider, men idag så var det fortfarande sommarvärme så jag och sambon passade på att utnyttja det med promenad, fika på stan och picnic vid havet med vin

utsikten på picnicen

Simon posar

Jag och sambon

Det blev en bild till efter första klunken, vi ser rätt så nöjda ut med resultatet.

Nu blir det utgång på stan med mer vin...

Livet på Järnvägsgatan

Så här kan det gå till hemma hos oss ibland.

Scenarie 1:
Efter vår mysiga brunch i söndags så somnade jag i fotöljen medans Viki sitter i soffan brevid med datorn i knäet.
Jag vaknar sen efter ett tag av att Viki säger med en desperat ton i rösten " men herregud".
Det jag inte skulle ha gjort då var att fråga henne vad som hade hänt för jag får till svars
" Jag kommer inte ut från youporn, sidan har hängt upp sig på nått sätt".
Vad hittar du på egentligen när jag sover???

Scenarie 2:
Vi kollade på film igår som blev rätt utdragen, så för att underhålla sig med något annat så börjar jag peka på sambon. Hon börjar låtsasbitcha sig och undrar hur jag vågar peka på henne, för att bitcha tillbaka så börjar jag peka med den andra handen med.
Då blir det blodigt allvar och hon tar upp en kudde för att slå mig med samtidigt som hon säger att jag ska kalla henne Herr Gris!

Jag säger ofta till min sambo att det är i alla fall tur att vi kan roa varandra, för efter 2 och ett halvt års delande av lägenhet så har vi fått en liten konstig humor som ni ser.

Äkta Kärlek....

http://www.youtube.com/watch?v=Mm-Cb0sdPTY



...Tills de säger CUT

Kärlek på menyn

Sedan jag kom tillbaka från semestern så har allt gått i ett och man har haft folk runt om en konstant. Visst, det har varit trevligt för det har ju varit ens vänner man umgåtts med och gjort lite skojsiga saker med.
Men för varje dag som har gått har jag känt mig mer och mer trött och seg, inte hunnit fått värva ner i min ensamhet och hjärnan har känts så uppsvälld för alla tankar som inte hunnit sorterats till sina fack.
Förrän ikväll.
Man var ju lite sugen att sno åt sig ett glas vin eller två när man såg roomiesen och Ove öppnade första flaskan och det har varit ett helt perfekt väder idag för lite sommarfestande. Trots det så trotsade jag mig själv med att stanna hemma.
Det blev en promenix bort till hemköp där det blev inhandlat ett helt vanligt gammalt hederligt GB big pack med smak av jordgubb, vanilj och päron, kolasås och tuttifrutti strössel.
På vägen hem så blev det en avstickare in om hemmakväll där man hittade lite film till uthyrning.
Kom hem, skopade upp rejält med glass, sås och strössel i en skål och började med film nr 1, "I could never be your woman". En kärlekskomedi där man blev lite blödig för man kom på att man satt ensam, men slutade med att man satt och skrattade för sig själv och när filmen tog slut hade man en riktig bra feel-goodkänsla i kroppen.
Gjorde ett snabbt stop med en pissepaus, hämtade mer glass o bytade till kärleksfilm nr 2, "Kärlek på menyn".
Känslorna kom tillbaka om att man var ensam men dock lite värre för det var mer att man ville inte ha filmsällskap utan gos och smeksällskap, precis som man känner när man har druckit några drinkar och tänker att "jag e lite småkåt på du;)" och man avundades dem på filmen som hånglade upp varandra.
För att sammanfatta det hela så tog jag rätt beslut med att vara tråkig och sitta i min ensamhet. Känner mig piggare,(och klockan är ändå 3 på natten) klarare i huvudet och det känns som att man kan gå på som en duracellkanin igen ett tag, trots distraktionerna från filmerna.
PS. Det är lugnt, desperationen är borta nu, så ni kan andas ut :p

Barnpassning: Inte lika bra raggningsknep för tjejer som det är för killar.

Förra veckan passade jag min 2åriga systerson medans söstramin svettades på friskis.
Det var promenad på schemat och vad var bättre än att gå längs vattnet.
Onsdagen var första dagen och när vi väl hade kommit fram till hamnen vid Cement ser vi att det är någon seglartävling på G, förmodligen första dagen, för de var i full gång att få ordning på allt. Märker snart att där var rätt så fina pojkar(20-30 åringar då menar jag) att kolla på och August visade mig ett gäng surfarkillar med att peka och göra ifrån sig ett ljud så att hela gänget vänder deras blickar mot oss.
På fredagen var det dags igen och som på rutin blev det samma runda.
Väl ute i Cement märkte jag till min lycka att där hade kommit fler folk och väldigt söta boys i massor.
Hör någon som trallar och kollar ner på vagnen jag kör där ljudet kommer ifrån, inser därefter att alla omkring oss antar förmodligen att den lilla ängeln i vagnen tillhör mig, att jag är hans mamma.
I ett desperat försök så ropar jag ut när jag går förbi snyggingarna "är det inte kul att gå på promenad med moster August?"
Väl förbi märker jag att dessa godingar är från bland annat Tyskland och Norge och förmodligen har de inte förstått ett dugg av vad jag sa.

När solen skiner och det regnar, badar gud sina änglar

I onsdags när jag skulle till jobb och hade kommit halvvägs så öppnade himlen sig och det var som att någon hade satt på en kran på fullo.
Oftast tycker man att det är piss och man försöker hitta skydd från att bli dyngsur. Inte jag.
Jag älskar när det regnar, eller jag ska förtydliga det lite:
När det är en kvav sommar dag, vindarna är varma och solen skiner trots att det spöar ner.
Det är det jag tycker om.
Man går och känner de kalla och svalkande dropparna mot sin varma och klibbiga hud, efter ett tag har håret blivit så vått att regnet rinner ner i ansiktet, droppen som alltid sitter på nästippen och när den har blivit så stor att den faller av bildas direkt en ny.
Man går där helt ensam och ser att på bara några sekunder så har gatorna blivit folktomma och det känns som att man har kommit till en spökplats i och med alla har flytt för att söka skydd.
Jag känner sig störst och starkast i världen, att man klarar allt.
Man har kommit i ett stadium av lugn och glömt alla problem och bekymmer runt om sig.
Det är då jag hittar min fristad.

sökes: 75 åring för mysiga hemmakvällar

Den film som ligger etta och lär stanna där ett bra tag framöver på min 5 i topplista av sedda filmer är en gammal klassiker från 1934 med Leslie Howard i huvudrollen.

Röda Nejlikan är dens namn och jag har nu letat efter dvdn/vhsn av den till och från i 3 år nu.

Det är den perfekta filmen för en mysig kväll framför tvn. Speciellt om det är en regnig höstkväll, med en skål (eller vem försöker jag lura) förlåt, ett paket glass av den riktigt gräddiga och smarrigaste sorten, och en värmande filt om sig.

Men sorgligt nog så har jag inte hittat filmen någonstans, den verkar helt bortglömd och istället har de gjort modernare versioner av den från 80 och 90-talet. Ett kasst försök att överklassa min gamling.

Får nöja mig med att ha hittat den på nätet så att jag kan se den på datorn i 20minutersintervaller tills jag hittar den på skiva eller band.

Jag ger inte upp hoppet och om där är någon som vet vart den har gömt sig så är det bara att höra av sig.

Me and I

Jag och mina ögon går inte ihop alltid har jag märkt.

De är alltid så känsliga för allt, och sen hjälper det ju inte att jag ibland när jag ska få ut linserna inte får tag i dem och klämmer och klämmer tills ögat är helt rött, då märker jag att linserna har trillat ut och ligger på golvet så det är inte så konstigt att jag inte får tag på dem då.

För två år sen fick jag en inflamation i ögat på grund av att jag inte skötte mig riktigt med linserna och sov med dem bland annat.

Nu har jag bråkat med ögat igen, men denna gången var det inte om linsbärandet,

utan om mitt sätt att sminka mig.

Igår skulle vi bort till en kompis ett tag och jag var nästan färdigsminkad, det var endast lite kajal som behövdes, tog upp pennan som var väldigt välanvänd och hade en spets som såg lite farlig ut, men tänkte att detta klarar jag, pallar inte springa och leta efter en vässare nu.

Jag börjar ta på lite försiktigt och noggrant men när jag kom till slutet så slant jag och körde spetsen rakt i ögat. Först så tänkte jag att det var inte så farligt, har ju råkat göra så förr.

Sen så kändes det lite konstigt och jag granskade mitt öga noga, tur det för när jag gjorde det så såg jag att jag hade gjort ett fint sträck på det vita av ögongloben som det kom blod ifrån.

Första som slog mig var att nu lär det bära av till akuten igen innan jag blir blind.

Jag tog av mig linserna och det bar iväg till kompisen, under promenaden hade jag lugnat mitt oroande och jag kom upp med det festliga skämtet "Me and I" som är taget lite från vänner, tycker det var konstigt att det var bara jag som skrattade, men min sambo förstår inte vad som är roligt ibland:)

Att somna sen på kvällen var dock svårt för jag tänkte i och med man kommer ha ögat stängt så pass länge så kanske det blir värre, men somnade till slut och än så länge är det lugnt och jag har klarat mig.

Ska dock inte säga för mycket utan söndagen har ju bara börjat och om det blir en repris från sommaren 07 så hoppas jag sambon ställer upp som eskort denna gången med.

det så kallade vapnet, träspetsen är bortvässad nu

Minnen

I Tisdags tog jag ett tillfälligt farväl av min själsfrände, bäste vän och en av de viktigaste personerna i mitt liv. Vet inte vad jag hade gjort utan henne.
För att göra det hela mer svårare för oss att skiljas så pratade vi lite minnen. När jag kom hem fortsatte jag med att tänka på allt vi har gjort tillsammans med tårar i mina ögon.
Från när vi träffades första gången för 6 års sen och en sådan liten grej som dialekten kom emellan, till det stadiet vi är nu.
Vill säga till dig så du verkligen förstår att jag känner och kommer för alltid tycka att våra år tillsammans i växjö var så kallat "the time of my life".
Att man kunde hitta en person som man kan dela allt med och få det att kännas så narturligt,
Vi tog upp alla de gånger vi har skrattat och gråtigt tillsammans.
Alla låtar man hört på och får Växjöfeelings varje gång man hör de nu för tiden. Våra morgonrutiner när du fick varje dag släpa mig upp ur sängen så vi inte kom försent till skolan. Fredagarna när det var gracedags och vi fick köpa cider på konsum, bakislördagarna när vi endast gick ut för att skaffa oss provianter från videomix och sen ligga inne hela dagen med pill o mys i soffan med Stockholm live på tvn och snacket om kvällen innan, och sen må illa tillsammans för att man har moffat i sig en hel påse videomixgodis och skratta för att man kände att lukterna från en veckas smuttsig disk, osen av vattenpipa och ångerna från jägern inte gjorde det bättre men vi helt enkelt inte pallade ta itu med det förrän på söndagen som oftast blev den behövliga städdagen.
När vi var uppe hos Olle och flamsade bland alla hyvel och sågmaskiner och spånade ner oss på våra kläder, biljarden i skolan när vi inte orkade plugga för tillfället, när vi satt i vårt lilla krypin vid datorerna och var inne på helt andra sidor än vad man får under lektionstid.
Onsdagskareoken på Sports, och när vi följde upp med våra vakra stämmor nere i Bulgarien.
Buggen som gjorde att alla boysen blev avis runt om oss, och våra poser som dök upp på alla foton vi var tillsammans på.
Skidsemester i det svenska fjället där vi "inte är från stockholm vi" och London där vi hittade gayklubben där vi kunde säga att "här trivs vi" och primark där det blev lite shopping med stort S.
Kan inte välja vilket tillfälle som har varit bäst, utan bara det har varit med du så spelar det ingen roll vad som händer.
Du finns alltid i mitt hjärta och ska försöka komma upp och hålla koll så att du inte berättar din hemlighet för någon norrman, sen ska jag ju själv ha lite äventyr för mig.
Men efter det hoppas jag att det blir vi igen och jag lär följa dig vart du nu än hamnar(har det skriftligt nu också) med dina studier så att vi kan påbörja nya äventyr med smurfy and sharky.
http://www.youtube.com/watch?v=Wl3CGQP1gFQ
http://www.youtube.com/watch?v=iNKmHvI1s8o&feature=related
Det finns så många låtar där man tänker på dig, men de här är de som känns som mest hos mig.

Aqua is back

Som ni kan läsa här lite nedan så var man ju precis iväg och gjorde köpenhamn osäkert.
På hotellet hade vi alltid musikkanalen i bakgrunden som underhöll oss på våra 2mansförfester.
Där var 2 låtar som dök upp titt som tätt.
Den första var en dansk låt som alltid kommer förknippas med upptäcksfärden i danmark 2009.
Den andra var Aquas nya låt, och efter man har hört den nu några gånger så får jag ju säga att den inte är så dålig, har riktigt etsat sig fast och ligger just nu på ens spellista på youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=kw5s3CB_1pE länken till Aquas nya
http://www.youtube.com/watch?v=SHuWj6ycquQ länken till den danska låten som även spelas rätt så flitigt här i hemmet.

Onjutbar framtid

Jag är i chock!
Kollade precis på ett program på tv om generande sjukdommar.
Där var en patient som fick diagnosen blåskatarr, det betyder att du får sveda när man kissar, behov av att kissa ofta, illamående och lite ont i nedre delen av magen. Hon hade haft det från och tillbaka i 5 år och det hade gått så långt att hon hade blod i urinet.
Man kunde bota det med pencilin, men det var inte 100% borta utan det kunde komma tillbaka och blossa upp på nytt.
För att undvika att åka på det igen så skulle man låta bli vissa saker.
Dessa saker var the, kaffe, alkohol, choklad och sex.
Jag satt som förstenad med öppen mun och när det mesta av chocken hade lämnat mig, så hade jag en sambo att lätta min upprördhet för och hon reagerade precis som mig.
Vad mer i livet finns det då att leva för?
när man inte får njuta av de bästa och gudomliga tingen som finns här i världen.
Snacka om onjutbar framtid.

Att se livet från den danska sidan

I och med alla resebolag bestämde sig att höja priserna på de så kallade sista minutenresorna så bestämde jag o sambon oss för att slopa sol o bad en vecka i Grekland till en weekend i Köpenhamn.
Det var ett bra beslut, för det var underbart att få se livet lite från den danska sidan.
Vi åkte i torsdags morgon och kom hem idag helt utslagna men dock så rastlösa efter att ha haft aktiviteter i ett.
för att försöka få en lång historia kort så ska jag försöka rabbla upp allt vi har hunnit med i köpenhamn på 70 timmar:
Gå en lång omväg för att komma till hotellet, undrat vart vi har hamnat för efter en halvtimme hade vi redan sett en man stå sovandes mitt på trotoaren, en person ta herorin mitt på öppen gata och så klart horor som hade sitt kvarter precis utanför vårt hotell.
Sett de exotiska djuren och trängas med alla barnfamiljer på Zoo, kränga glass i massor,lärt oss ströget som sin egen bakficka, provat på hur man festar på den danska sidan, träffat på allt möjligt folk, haft slottsvandring, granskat tavlor från band annat Rembrandt, Munch, Picasso och Rubens,(de fick godkänt). High fivat HC Andersen, gått 80 meter upp i luften som innebar 400 trappsteg x 2 i och med man skulle ner igen. Värvat ner i Cristiania, åkt carusell på Tivoli, haft happy hour med drinkar på Hard Rock cafe, druckit Mojito, Strawberry daquri, Irish coffee, Alabama slammer, hinkat i sig en årsförbrukning av öl och cider, fått testa på den äckligaste ölen någonsin, käkat godsaker från conditori, känna på pulsen i nyhavn, smakat ett av det godaste kaffet på utesevering, hivat i sig frukostbuffe.

Och framför allt har vi på dagarna gått, gått,gått och på nätterna dansat så att fötterna skricker, bönar och ber efter att få åka på semester.
Trots allt detta, tro det eller ej så har vi hunnit sova lite med.

En mer ingående historia om vårt äventyr lär ni hitta på sambons blogg http://wixan.blogg.se/ inom en snar framtid.

Vill redan tillbaka och göra om det, plus lite till.
Fick lite foton på det hela också:

hur gick detta till!

Den senaste tiden har jag varit allmänt uttråkad, vill att det ska hända något hela tiden annars blir man rastlös. Jag och min sambo är rätt så flitiga med att hitta på saker men nu börjar ideerna ta slut och ju fort man har kommit på nått nytt, så sliter man ut det påhittet och man är tillbaka till ruta ett. En av dessa saker man har tröttnat på är att festa.
Istället för att vara en livlig 22-åring som vill vara uppe och festa tills solen går upp och sen gå direkt till jobbet fortfarande full och med hela livet framför sig, så känner man sig som en sur kärring med 40-årskris som vill gå och lägga sig kl 10 så man kan komma upp kl 7 och ha en lång dag framför sig, det känns som att man har gjort samma sak år ut och år in, man går till samma ställen och ser för varje år att yngre och yngre kommer in.
Man vill och behöver ha något nytt för att komma in i det goa festruset.
Det nya tragiska jag märkte igår var att man känner sig inte påverkad av alkholen de senaste gångerna man festat, men blir bakis som fan dagen efter och 2 dagar framåt.
Som alla märkte var det ju midsommar igår, och det var väldigt trevligt med maten som hör till och de goda jordgubbarna till efterrätt, det blev till och med lite dans runt en väldigt fin midsommarstång. Alla var goa och glada. Det blev några nubbar och man hade till och med startat tidigt på dagen med lite drinkar. Ändå så hade man förmodligen varit på samma humör utan alkoholen och till slut kände man bara en trötthet i kroppen och ville hem och lägga sig så man skulle få lite sömn under natten. Om man hade kört nyktert så hade inte de här dagarnas pina väntat på en. De varar i ungefär 2 och en halv dag och är utformade så här:

Dag 1. Man känner sig lullig, bryr sig inte om så mycket och bara flyter med, den första dagen är rätt så nice, för det är bara att gilla läget och man vet inte vad som händer, man har den goda bakishungern, och allt är så gott att käka, ju fettigare ju godare.

Dag 2. Man känner en trött- och seghet komma in i kroppen, ångesten kommer(oftast för ingen anledning) och man ser allt som ett rent helvete. Man är irreterad på allt och alla, man har fortfarande bakishungern som man inte vill ha kvar för samtidigt så har man ett illamående och det känns som att allt man fick i sig dagen innan ska komma upp. Man känner sig som Michael Douglas i Falling down, liksom att snart smäller det.

Dag 3. Man börjar bli normal igen men känner ändå en trötthet i kroppen och reaktionsförmågan är bra, men det tar ändå nån minut extra att reagera på nått. Framåt eftermiddagen börjar man känna energin komma tillbaka och på kvällen är man så normal man kan bli.

Men för att gå emot det jag nyss skrivit om att alkoholen är onödig för mig just nu, ska jag förmodligen ikväll avnjuta en riktigt god flaska rödvin till en smarrig ostbricka med sambon som ett gammalt par i 35års åldern. Och vem vet, efter den flaskan vin kanske man hittar början av ett nytt äventyr för kvällen/natten så man kan få hopp om att under den uttråkade kärringen finns den livande och glada 22-åringen kvar.

Mys och gos med vännerna...

Den senaste tiden har jag varit på ett riktigt gos och myshumör. Vill bara ligga och kramas, smeka med naglarna på någons armar, nacke, rygg och dra med ens fingrar i dens hår, som tur är så har man vänner som ställer upp. Vi har de flesta kvällar denna veckan kollat på film umgåtts och myst med lite pill på ryggen och kramar.
Jag och sambon har även infört en regel i vår hall, att när man möts i den så måste man ge varandra en kram. Vi gör det dock inte det alltid och man glömmer av det ibland (men jag hoppas på förbättring:)).
Under gymnasietiden så satt vi alltid på lektionerna och pillade på varandras ryggar och jag och min babe låg ofta utsalagna i soffan efter en hård dag av matte, engelska, och bildlektioner o mös.
Saknar den närheten med henne och passar på att mysa extra mycket när jag och min belle träffas nu för tiden.
En kram kan hjälpa så mycket vissa tillfällen, att få känna värmen och en viss trygghet och lugn.
Vill bara säga tack till mina underbara vänner som ställer upp och jag hoppas ni tycker det är lika mysigt.
Vi får inte sluta vara så här kramgoa och fortsätta med våra mysiga filmkvällar, och när sommaren kommer så får vi sitta framför brasan/grillen och värma varandra.
Älskar er och hade inte kunnat få några bättre vänner än er, ni är helt enkelt underbara.

Varför?

Som vi alla vet så är oktober månad den så kallade rosa bandet månaden.
Alla engagerar sig och det går ut stort med reklam överallt och på slutet av månaden så är det en gala för just bröstcancer. Man köper Rosa bandet, som finns nästan i alla affärer, även på pressbyrån där jag jobbar.
Det finns ingen speciell målgrupp som köper bandet har jag märkt och oftast köper folk mer än ett band. Det är hur bra som helst så det är bara att fortsätta på den linjen, man kan inte samla in för mycket pengar till en sådan viktig sak som en sjukdom där ca 7000 personer varje år får diagnosen bröstcancer i sverige, det bara att se till att Rosa bandet försäljningen stiger.
Det jag reagerar på är att nu i maj månad så är det Mustachkampen som är en insamling för prostatacancer, Pressbyrån säljer öven deras mustachpins och om vi inte hade gjort det tror jag inte att jag hade uppmärksammat den kampanjen alls. Gert Fylking och Robert Ashberg har gått ut med det lite i tv, men mer reklam av kampen har jag inte sett och har ingen aning om i fall någon tvkanal ska sända en gala i slutet av månaden i mån att få in ännu mer pengar.
Vem är det då som köper de så kallade mustachpinsen då? Jo män och det är inte som rosa bandet att där är någon som köper det varje dag och flera åt gången.
Varför? Varje år dignatiseras 9000 män i sverige med prostatacancer och är den sorts cancer flest män dör i.
Så varför har man inte gjort mustachkampen lika stor som rosa bandet? Och varför är det bara flest män som engagerar sig i den? när det är nästan lika många kvinnor som män som engarerar sig i rosa bandet.
De flesta kvinnliga kunderna som kommer in märker nästan inte att vi säljer mustachpins.
Fy på oss kvinnor, för även om vi inte drabbas av prostatacancer så är det väldigt viktigt att vi engarerar oss för det. Det finns redan så mycket död och sorg i världen att om vi kan försöka förhindra det så ska vi göra det till 100%.
Så ut och gör Mustachkampen lika stor som Rosa bandet, och när Oktober månad kommer så försök dubbla insamlingen av pengar till Rosa bandet från förra året.

Tankar från förr

Sorterade ut bland papper och skräp häromdagen och stötte då på en liten text jag hade fått ihop:

Jag har varit ifrån min bäste vän, min själsfrände i ett år nu.
Är så svårt att berätta för andra hur jag känner det, bara du som kan förstå. Känns som att jag kommer få fylla mitt hjärta med alla mina bekymmer och sorg och behålla det för all evighet.
Jag kommer inte ihåg när jag grät sist och för vad. Det börjar bli fullt i mitt tankerum och det måste få komma ut snart, men det verkar som att jag har glömt konsten att gråta, för jag har ingen som du i min närhet, nån som kan trycka på de rätta punkterna.
Jag saknar ditt sätt att trösta mig och hur jag fick ligga på din axel. Dina ord som träffade precis där de skulle, dina kyssar som brändes mot mina kinder och läppar.
Minnena av dina händer på min kropp har etsat in sig i mitt hjärta som spricker varje gång jag tänker på dig.

Ingen Shakespeare precis.
Men på den tiden kunde jag på ett eller annat sätt få ut mina tankar och känslor till slut.
När förlorade jag den kunskapen??

good morning sunshine the earth says hello

Som alla förmodligen har märkt så har det blivit några grader värmare ute nu, och att något som kallas för vår har flyttat hit.
Det känns som att det var ett helt år sen man kände solens strålande armar på sin rygg och fåglarnas kvitter på morgnarna. Man vill bara vara ute i den gassande solen från tidig morgon till sen kväll och andas in ljuset som ger en ny energi hela tiden.
Men det bästa med våren är alla dofter man börjar bli påmind om igen, som häromdagen så gick jag förbi en trädgård där de höll på att klippa gräset, det var nära att man stannade till och inhalerade ångerna från nyklippt gräs, men istället så saktade jag in farten och passade på att andas in så många gånger som var möjligt,(personen som klippte gräset kollade lite misstänkt på mig), och i varenda hörn så känner man grillosen sväva förbi en och munnen börjar direkt vattnas efter ett grillspett eller fem.
Alla möjliga blomsorters söta dofter, havets och algernas salta aromer och alla uteserveringas starka lukter för nybetsat trä, listan kan bli lång och för varje år som går hittar man nya underbara dofter som skickar en tillbaka till fantastiska minnen.

Om man inte gör det än så är det nu ett bra tillfälle att ut och börja leva och njuta av livet

Dagdrömmar

Tack och lov för dagdrömmar!

Finns det nått bättre än att få krypa in i sina egna små världar där allt är möjligt. Där finns inga lagar att följa och man kan förflytta sig från det gråa trista Sverige till en obebodd söderhavsö på några sekunder.

När jag gick på högstadiet så var jag i mina drömmars länder konstant, det var det bästa som fanns, speciellt när man satt på en tråkig fysik eller mattelektion och inte fattade ett dugg vad läraren snackade om, medans regnet öste ner utanför fönstret som var öppet för att där skulle bli nytt syre i klassrummet, trots att det var lika kallt inne som ute på grund av det, så man satt och hackade tänderna.

När jag började gymnasiet blev jag lite mer kontaktbar i det verkliga livet, och nu för tiden känns det som att jag är fast i det kalla Sverige.

Det kan bero på att jag började gilla mitt liv när jag började i Växjö, och att jag nu har hittat mig själv och trivs med vad jag har, och vem jag har blivit, vilket i sig är ju en positiv sak. Men ibland saknar man smått sina andra så kallade låtsasliv.

Jag har ju dock inte glömt bort hur man försvinner från jordens yta helt, utan den kunskapen kommer fram när man känner sig lite hängig och nere och man helt enkelt behöver något bättre för att överleva dagen.
Förr var det världsdelen USA som jag oftast reste till och levde bland kändisar och var dyrkad av världen, nu är det de här vyerna jag beger mig till och lever ett mer privat men dock det mest underbara liv:

körlektioner

Det var nu 5 år sen jag hämtade de första papprena för tillstånd att övningsköra, och inte förrän nu är allt fixat så att jag kan börja så smått(snacka om att man är seg på att få saker gjort).
I alla fall så hade jag min första lektion härom veckan. Det var att få bilen att öppna sig:) var faktiskt inte så svårt, man tryckte bara på en knapp och då gick låset upp,
samma sak gällde när man skulle låsa den. Godkänt helt enkelt.
Har dock lite ångest för nästa lektion, ska nämligen få rätt på det där med höger och vänster, kommer att bli tufft, men får öva varje dag fram tills dess:)

To my love

Nu är jag inte så bra på att skriva ner mina känslor som du babe, men detta är till du.
Vill mest be om ursäkt för att jag var taskig mot dig i lördags, och som du såg sen så fick jag vad jag förtjänade:)
Jag skulle inte klara mig utan min babe, och du har gjort mitt liv så mycket roligare, alla våra stunder i Växjö har du gjort till underbara minnen och jag ser fram emot vad som kommer hända framöver i livet med du.
Vi har ju alla våra låtar tillsammans, så nästan vilken låt som spelas på radion
så tänker jag på du ,men den som är mest klockren just nu är
Kelly Clarksons låt "My life would suck without you"
Vad skulle jag ha gjort utan du, som sagt faller du så faller jag:)
PS. I love you

Salvador dali

Var på bokrean igår och inhandlade lite läsning.
Hittade en bok om Salvador Dali, min favoritkonstnär.
Hans arbeten är ju helt fantastiska, man fastnar i dem alltid.
De är så sjuka på nått sätt men även beundransvärda, hittar alltid något man inte har sett tidigare och man sjunker in i nån värld långt ifrån verkligheten. Ångrar att jag ändrade mig om min studentpresent, blev jätteglad av väskan jag fick, men det hade varit häftigt att ha en stor målning av honom.

till vänster: The meditative rose

Till vänster: The temptation of st Anthony

Skit i det

Vad jag har lärt mig i livet är att man inte ska hänga upp sig på småsaker, utan tänka att där finns värre saker som kan hända.
Min roomie har haft sönder ett antal saker som är mina, bla glas. Hon blir upprörd varje gång och har nu börjat ersätta det hon har tagit sönder, men det är sånna småsaker och världsliga ting att orka bry sig på, har sagt det till henne men som en god kompis som hon är så vill hon ändå fixa nya saker.
Och som min mamma har påpekat med att jag ofta säger "skit i det" så har jag börjat leva upp till det. Det är dock inte lätt, för även om man säger att man inte bryr sig så gör man ju det i och med man snackar om det, till exempelt om där kommer in en störig kund, så efteråt så tänker man att palla bry sig liksom men ändå kan man gå och störa sig på denna kunden och ångra sig att man inte sa nått fyndigare till den.
Så man har ju inte riktigt kommit dit än, men det känns som man är på god väg, för vad är det för liv att gå och tänka på vad folk har sagt (folk som snackar skit om en är oftast bara avundsjuka så då är det bara en komplimang även om det är negativa saker de snackar om),
tar i sönder nått(oftast kan man ersätta det, annars har man minnet av det)
eller om man ångrar att man inte har sagt nått till en viss person(förmodligen så tänker inte den personen på det utan det är bara en själv som gör, och varför fortsätta gå och bry sig om nått när man ändå inte kan ändra det förflutna). Så till slut SKIT I DET om det inte är livsviktigt, livet är för kort att bry sig på skitsaker.

Mmm...

Sitter just nu och dreglar efter min specialarmacka med fetaost, pinjenötter, pesto och lök

Walk of shame

Varje gång man har sovit borta efter en utekväll, (kvittar om det är hos en kompis eller ett ragg) och ska bege sig hemmåt dagen efter tänker jag alltid på samma sak.
Man har festkläderna på sig , oftast då högklackat också, knullruffs, inte nån speciell god andedräckt i och med man inte borstat tänderna innan man däckade och sminket utsmetat i ansiktet, så har jag alltid det så kallade "Walk of shame" på huvudet.

Det blir som i filmen Sorority boys, när tjejen går ut från killens rum och hans kompisar står i korridoren och drar en inte så smickrande ramsa medans hon går snubblandes ut.
Vägen hem är korridoren, man går lite vingligt, solen sticker en i ögonen och det känns som att allt folk som man går förbi på stan är så kallade kompisarna som drar ramsan. Det roliga är ju att som jag skrev i början, oftast bara en kompis man sovit hos och man är helt oskyldig, men man kan ju inte riktigt styra sina tankar, speciellt inte dagen efter.

Ramsan från filmen Sorority boys:
The girl was fair who went upstairs with her favorite KOK. She knocked around and came back down, and now she takes the walk. The walk of shame - she's not to blame. Who could resist the KOK. The walk of shame, she found her fame and now she takes the walk!

Tim Burtons tragiska dikter

Jag fick en bok från min roomie i julklapp av Tim Burton. Den innehöll små roliga men dock väldigt tragiska dikter, här kommer två stycken som jag fastnade för:

Voodoo Girl

Her skin is white cloth,

and she`s all sewn apart

and she has many colored pins

sticking out of her heart.

She has a beautiful set

of hypno-disk eyes,

the ones that she uses

to hypnotize guys.

She has many different zombies

who are deeply in her trance.

She even has a zombie

who was originally from france.

But she knows she has a curse on her,

a curse she cannot win.

For if someone gets

too close to her

the pins stick farther in.

Jimmy, the Hideous Penguin Boy

" My name is Jimmy,

but my friends just call me

`the hideous penguin boy"