hur gick detta till!

Den senaste tiden har jag varit allmänt uttråkad, vill att det ska hända något hela tiden annars blir man rastlös. Jag och min sambo är rätt så flitiga med att hitta på saker men nu börjar ideerna ta slut och ju fort man har kommit på nått nytt, så sliter man ut det påhittet och man är tillbaka till ruta ett. En av dessa saker man har tröttnat på är att festa.
Istället för att vara en livlig 22-åring som vill vara uppe och festa tills solen går upp och sen gå direkt till jobbet fortfarande full och med hela livet framför sig, så känner man sig som en sur kärring med 40-årskris som vill gå och lägga sig kl 10 så man kan komma upp kl 7 och ha en lång dag framför sig, det känns som att man har gjort samma sak år ut och år in, man går till samma ställen och ser för varje år att yngre och yngre kommer in.
Man vill och behöver ha något nytt för att komma in i det goa festruset.
Det nya tragiska jag märkte igår var att man känner sig inte påverkad av alkholen de senaste gångerna man festat, men blir bakis som fan dagen efter och 2 dagar framåt.
Som alla märkte var det ju midsommar igår, och det var väldigt trevligt med maten som hör till och de goda jordgubbarna till efterrätt, det blev till och med lite dans runt en väldigt fin midsommarstång. Alla var goa och glada. Det blev några nubbar och man hade till och med startat tidigt på dagen med lite drinkar. Ändå så hade man förmodligen varit på samma humör utan alkoholen och till slut kände man bara en trötthet i kroppen och ville hem och lägga sig så man skulle få lite sömn under natten. Om man hade kört nyktert så hade inte de här dagarnas pina väntat på en. De varar i ungefär 2 och en halv dag och är utformade så här:

Dag 1. Man känner sig lullig, bryr sig inte om så mycket och bara flyter med, den första dagen är rätt så nice, för det är bara att gilla läget och man vet inte vad som händer, man har den goda bakishungern, och allt är så gott att käka, ju fettigare ju godare.

Dag 2. Man känner en trött- och seghet komma in i kroppen, ångesten kommer(oftast för ingen anledning) och man ser allt som ett rent helvete. Man är irreterad på allt och alla, man har fortfarande bakishungern som man inte vill ha kvar för samtidigt så har man ett illamående och det känns som att allt man fick i sig dagen innan ska komma upp. Man känner sig som Michael Douglas i Falling down, liksom att snart smäller det.

Dag 3. Man börjar bli normal igen men känner ändå en trötthet i kroppen och reaktionsförmågan är bra, men det tar ändå nån minut extra att reagera på nått. Framåt eftermiddagen börjar man känna energin komma tillbaka och på kvällen är man så normal man kan bli.

Men för att gå emot det jag nyss skrivit om att alkoholen är onödig för mig just nu, ska jag förmodligen ikväll avnjuta en riktigt god flaska rödvin till en smarrig ostbricka med sambon som ett gammalt par i 35års åldern. Och vem vet, efter den flaskan vin kanske man hittar början av ett nytt äventyr för kvällen/natten så man kan få hopp om att under den uttråkade kärringen finns den livande och glada 22-åringen kvar.