Walk of shame

Varje gång man har sovit borta efter en utekväll, (kvittar om det är hos en kompis eller ett ragg) och ska bege sig hemmåt dagen efter tänker jag alltid på samma sak.
Man har festkläderna på sig , oftast då högklackat också, knullruffs, inte nån speciell god andedräckt i och med man inte borstat tänderna innan man däckade och sminket utsmetat i ansiktet, så har jag alltid det så kallade "Walk of shame" på huvudet.

Det blir som i filmen Sorority boys, när tjejen går ut från killens rum och hans kompisar står i korridoren och drar en inte så smickrande ramsa medans hon går snubblandes ut.
Vägen hem är korridoren, man går lite vingligt, solen sticker en i ögonen och det känns som att allt folk som man går förbi på stan är så kallade kompisarna som drar ramsan. Det roliga är ju att som jag skrev i början, oftast bara en kompis man sovit hos och man är helt oskyldig, men man kan ju inte riktigt styra sina tankar, speciellt inte dagen efter.

Ramsan från filmen Sorority boys:
The girl was fair who went upstairs with her favorite KOK. She knocked around and came back down, and now she takes the walk. The walk of shame - she's not to blame. Who could resist the KOK. The walk of shame, she found her fame and now she takes the walk!