Mys och gos med vännerna...

Den senaste tiden har jag varit på ett riktigt gos och myshumör. Vill bara ligga och kramas, smeka med naglarna på någons armar, nacke, rygg och dra med ens fingrar i dens hår, som tur är så har man vänner som ställer upp. Vi har de flesta kvällar denna veckan kollat på film umgåtts och myst med lite pill på ryggen och kramar.
Jag och sambon har även infört en regel i vår hall, att när man möts i den så måste man ge varandra en kram. Vi gör det dock inte det alltid och man glömmer av det ibland (men jag hoppas på förbättring:)).
Under gymnasietiden så satt vi alltid på lektionerna och pillade på varandras ryggar och jag och min babe låg ofta utsalagna i soffan efter en hård dag av matte, engelska, och bildlektioner o mös.
Saknar den närheten med henne och passar på att mysa extra mycket när jag och min belle träffas nu för tiden.
En kram kan hjälpa så mycket vissa tillfällen, att få känna värmen och en viss trygghet och lugn.
Vill bara säga tack till mina underbara vänner som ställer upp och jag hoppas ni tycker det är lika mysigt.
Vi får inte sluta vara så här kramgoa och fortsätta med våra mysiga filmkvällar, och när sommaren kommer så får vi sitta framför brasan/grillen och värma varandra.
Älskar er och hade inte kunnat få några bättre vänner än er, ni är helt enkelt underbara.

Varför?

Som vi alla vet så är oktober månad den så kallade rosa bandet månaden.
Alla engagerar sig och det går ut stort med reklam överallt och på slutet av månaden så är det en gala för just bröstcancer. Man köper Rosa bandet, som finns nästan i alla affärer, även på pressbyrån där jag jobbar.
Det finns ingen speciell målgrupp som köper bandet har jag märkt och oftast köper folk mer än ett band. Det är hur bra som helst så det är bara att fortsätta på den linjen, man kan inte samla in för mycket pengar till en sådan viktig sak som en sjukdom där ca 7000 personer varje år får diagnosen bröstcancer i sverige, det bara att se till att Rosa bandet försäljningen stiger.
Det jag reagerar på är att nu i maj månad så är det Mustachkampen som är en insamling för prostatacancer, Pressbyrån säljer öven deras mustachpins och om vi inte hade gjort det tror jag inte att jag hade uppmärksammat den kampanjen alls. Gert Fylking och Robert Ashberg har gått ut med det lite i tv, men mer reklam av kampen har jag inte sett och har ingen aning om i fall någon tvkanal ska sända en gala i slutet av månaden i mån att få in ännu mer pengar.
Vem är det då som köper de så kallade mustachpinsen då? Jo män och det är inte som rosa bandet att där är någon som köper det varje dag och flera åt gången.
Varför? Varje år dignatiseras 9000 män i sverige med prostatacancer och är den sorts cancer flest män dör i.
Så varför har man inte gjort mustachkampen lika stor som rosa bandet? Och varför är det bara flest män som engagerar sig i den? när det är nästan lika många kvinnor som män som engarerar sig i rosa bandet.
De flesta kvinnliga kunderna som kommer in märker nästan inte att vi säljer mustachpins.
Fy på oss kvinnor, för även om vi inte drabbas av prostatacancer så är det väldigt viktigt att vi engarerar oss för det. Det finns redan så mycket död och sorg i världen att om vi kan försöka förhindra det så ska vi göra det till 100%.
Så ut och gör Mustachkampen lika stor som Rosa bandet, och när Oktober månad kommer så försök dubbla insamlingen av pengar till Rosa bandet från förra året.

Tankar från förr

Sorterade ut bland papper och skräp häromdagen och stötte då på en liten text jag hade fått ihop:

Jag har varit ifrån min bäste vän, min själsfrände i ett år nu.
Är så svårt att berätta för andra hur jag känner det, bara du som kan förstå. Känns som att jag kommer få fylla mitt hjärta med alla mina bekymmer och sorg och behålla det för all evighet.
Jag kommer inte ihåg när jag grät sist och för vad. Det börjar bli fullt i mitt tankerum och det måste få komma ut snart, men det verkar som att jag har glömt konsten att gråta, för jag har ingen som du i min närhet, nån som kan trycka på de rätta punkterna.
Jag saknar ditt sätt att trösta mig och hur jag fick ligga på din axel. Dina ord som träffade precis där de skulle, dina kyssar som brändes mot mina kinder och läppar.
Minnena av dina händer på min kropp har etsat in sig i mitt hjärta som spricker varje gång jag tänker på dig.

Ingen Shakespeare precis.
Men på den tiden kunde jag på ett eller annat sätt få ut mina tankar och känslor till slut.
När förlorade jag den kunskapen??

good morning sunshine the earth says hello

Som alla förmodligen har märkt så har det blivit några grader värmare ute nu, och att något som kallas för vår har flyttat hit.
Det känns som att det var ett helt år sen man kände solens strålande armar på sin rygg och fåglarnas kvitter på morgnarna. Man vill bara vara ute i den gassande solen från tidig morgon till sen kväll och andas in ljuset som ger en ny energi hela tiden.
Men det bästa med våren är alla dofter man börjar bli påmind om igen, som häromdagen så gick jag förbi en trädgård där de höll på att klippa gräset, det var nära att man stannade till och inhalerade ångerna från nyklippt gräs, men istället så saktade jag in farten och passade på att andas in så många gånger som var möjligt,(personen som klippte gräset kollade lite misstänkt på mig), och i varenda hörn så känner man grillosen sväva förbi en och munnen börjar direkt vattnas efter ett grillspett eller fem.
Alla möjliga blomsorters söta dofter, havets och algernas salta aromer och alla uteserveringas starka lukter för nybetsat trä, listan kan bli lång och för varje år som går hittar man nya underbara dofter som skickar en tillbaka till fantastiska minnen.

Om man inte gör det än så är det nu ett bra tillfälle att ut och börja leva och njuta av livet

Dagdrömmar

Tack och lov för dagdrömmar!

Finns det nått bättre än att få krypa in i sina egna små världar där allt är möjligt. Där finns inga lagar att följa och man kan förflytta sig från det gråa trista Sverige till en obebodd söderhavsö på några sekunder.

När jag gick på högstadiet så var jag i mina drömmars länder konstant, det var det bästa som fanns, speciellt när man satt på en tråkig fysik eller mattelektion och inte fattade ett dugg vad läraren snackade om, medans regnet öste ner utanför fönstret som var öppet för att där skulle bli nytt syre i klassrummet, trots att det var lika kallt inne som ute på grund av det, så man satt och hackade tänderna.

När jag började gymnasiet blev jag lite mer kontaktbar i det verkliga livet, och nu för tiden känns det som att jag är fast i det kalla Sverige.

Det kan bero på att jag började gilla mitt liv när jag började i Växjö, och att jag nu har hittat mig själv och trivs med vad jag har, och vem jag har blivit, vilket i sig är ju en positiv sak. Men ibland saknar man smått sina andra så kallade låtsasliv.

Jag har ju dock inte glömt bort hur man försvinner från jordens yta helt, utan den kunskapen kommer fram när man känner sig lite hängig och nere och man helt enkelt behöver något bättre för att överleva dagen.
Förr var det världsdelen USA som jag oftast reste till och levde bland kändisar och var dyrkad av världen, nu är det de här vyerna jag beger mig till och lever ett mer privat men dock det mest underbara liv:

körlektioner

Det var nu 5 år sen jag hämtade de första papprena för tillstånd att övningsköra, och inte förrän nu är allt fixat så att jag kan börja så smått(snacka om att man är seg på att få saker gjort).
I alla fall så hade jag min första lektion härom veckan. Det var att få bilen att öppna sig:) var faktiskt inte så svårt, man tryckte bara på en knapp och då gick låset upp,
samma sak gällde när man skulle låsa den. Godkänt helt enkelt.
Har dock lite ångest för nästa lektion, ska nämligen få rätt på det där med höger och vänster, kommer att bli tufft, men får öva varje dag fram tills dess:)

To my love

Nu är jag inte så bra på att skriva ner mina känslor som du babe, men detta är till du.
Vill mest be om ursäkt för att jag var taskig mot dig i lördags, och som du såg sen så fick jag vad jag förtjänade:)
Jag skulle inte klara mig utan min babe, och du har gjort mitt liv så mycket roligare, alla våra stunder i Växjö har du gjort till underbara minnen och jag ser fram emot vad som kommer hända framöver i livet med du.
Vi har ju alla våra låtar tillsammans, så nästan vilken låt som spelas på radion
så tänker jag på du ,men den som är mest klockren just nu är
Kelly Clarksons låt "My life would suck without you"
Vad skulle jag ha gjort utan du, som sagt faller du så faller jag:)
PS. I love you